rokketqueen

Gud va jag saknar pappi nu!

Det var otroligt underbart (och bekvämt) att ha honom tvärs över vägen.
Till sommaren är det 2 år sedan han flyttade (visserligen bara 2 mil från mig, men ändå)
och jag vänjer mig bannemej aldrig.
Alltid varit van vid att ha pappa i närheten.
Vi har alltid bott inne i Sunne.. och när jag flyttade hemifrån så flyttade jag ju bara 7 minuters gångväg från honom, sen flyttade jag ju in i huset bredvid.
Men nu får jag vara glad om jag ser honom 3 ggr i månaden! ><

Vi har ju självklart fortfarande lika bra kontakt, och det är jag överlycklig över.
Flera ggr i veckan plingar telefonen och det står:
"Puss gumman, älskar dig!"
Får även ofta sådana mess från mamma, som jag träffar flera ggr i veckan.
Inte alla som har så kärleksfulla föräldrar, och inte så många som har SÅ bra kontakt med dom i den här åldern.
Men där har inget förändrats för mig, och det tackar jag gudarna för.

Är jävligt glad över att jag har de föräldrar jag har, att dom är som DOM är.
För utan dom skulle jag aldrig klara mig, även nu i 22 års ålder så uppskattar jag allt de gör och allt de säger.
Dom ställer alltid upp, och bara en sådan liten grej som ett gulligt sms är guld värt!

Och nu ska jag skicka iväg ett sms till pappsen, och gå iväg till mammsens jobb! ^^

JAG HAR UNIVERSUMS MEST UNDERBARA FÖRÄLDRAR!
P I L U T T A!