kuken
Lördag kväll... Fruktansvärt misärt det känns att sitta ensam en lördagkväll.
Det som räddar mig nu, är att jag var hos mamma igårkväll och spenderade natten och halva dagen idag där.
Sen var vi hos mormor och åt middag.
Sen passade jag Alexander, såg på film med Johan, spenderade lite tid med Marie och var hos Mli i någon timma.
Nu drar dom iväg till kolsnäs.
Nu börjar jag känna mig bättre..
Men jag lovar, jag har aldrig mått så kasst som när jag kom hem från AF.
En otroligt obeskrivlig hemsk känsla..
Jag bara kände att jag verkligen är vilsen i livet.
Semestern var så otroligt underbar så det går verkligen inte att beskriva på något vis.
Jag var superlycklig var dag, och mådde som en prinsessa.
Sen kom jag hem, då var det AF en vecka.. sen kom jag hem, till verkligen INGENTING.
Det som tidigare hindrat mig från att söka jobb utanför sunne har varit min familj och mina vänner.
Och det är fortfarande ett hinder, eftersom det som är oslagbart utan dess like är min familj.
Och jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna klara mig utan mina vänner.
För de vänner jag har idag, är dom som jag kommer ha hela livet.
MEN, jag bara måste passa på att tjäna en massa pengar och ta chansen att resa och verkligen leva livet innan jag börjar ploppa ut ungar.
Jag har ju egentligen ingenting som verkligen binder mig till Sunne.
Om jag nu lyckas med att skaffa ett jobb i norge där jag tjänar bra så jag kan dra ut och resa, så kommer jag sakna min familj och vänner så otroligt mkt, MEN jag bara måste ta de chanser som finns! Bara bara måste!
Efter det här semestern med familjen så har jag verkligen förstått att det finns så mkt mer där ute än Sunne.
Nu lever jag mitt liv prexis som jag levde det för ett årsen..
Jag kämpar med vikten, umgås med mina vänner, har ett jobb som jag tjänar pisd på... Allt går om&om igen.Missfröstå mig r'ätt, jag älskar alla jag har i mitt liv, jag älskar mina lägenhet, jag älskar mitt jobb och arbetskamrater...
MEN, det har blivit alldeles för enformigt. Och eftersom jag inte har någon pojkvän, så måste jag passa på att leva livet som faktiskt finns utanför sunne. För detta driver mig till vansinne snart.
Den 11/8 drar jag och Mli ner till Alanya i en vecka. Det kommer bli så fgruktansvärt underbar! Kommr aldrig kunna slå min familjesemester i Alanya.. Men detta kommer ju bli annorlunda.
Iaf, så enär jag kommit tillbaka ska jag lägga all tid och energi på att finna ett annat jobb någon annanstans. Måste jag, så flyttar jag.. That's it.
Känner mig så instängd på något vis som jag aldrig känt mig förut.
Men ändå så är jag så lycklig.. Fattar ni?
Måstye komma längre i mitt liv.
Vart är jag om 3 år om jag inte gör något nu?
Ja, antagligen kvar på mitt nuvarande arbete.. lågavlönad och singel... as always.
Nåväl.. Allt kunde vara värre, som alltid. :)
Det som räddar mig nu, är att jag var hos mamma igårkväll och spenderade natten och halva dagen idag där.
Sen var vi hos mormor och åt middag.
Sen passade jag Alexander, såg på film med Johan, spenderade lite tid med Marie och var hos Mli i någon timma.
Nu drar dom iväg till kolsnäs.
Nu börjar jag känna mig bättre..
Men jag lovar, jag har aldrig mått så kasst som när jag kom hem från AF.
En otroligt obeskrivlig hemsk känsla..
Jag bara kände att jag verkligen är vilsen i livet.
Semestern var så otroligt underbar så det går verkligen inte att beskriva på något vis.
Jag var superlycklig var dag, och mådde som en prinsessa.
Sen kom jag hem, då var det AF en vecka.. sen kom jag hem, till verkligen INGENTING.
Det som tidigare hindrat mig från att söka jobb utanför sunne har varit min familj och mina vänner.
Och det är fortfarande ett hinder, eftersom det som är oslagbart utan dess like är min familj.
Och jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna klara mig utan mina vänner.
För de vänner jag har idag, är dom som jag kommer ha hela livet.
MEN, jag bara måste passa på att tjäna en massa pengar och ta chansen att resa och verkligen leva livet innan jag börjar ploppa ut ungar.
Jag har ju egentligen ingenting som verkligen binder mig till Sunne.
Om jag nu lyckas med att skaffa ett jobb i norge där jag tjänar bra så jag kan dra ut och resa, så kommer jag sakna min familj och vänner så otroligt mkt, MEN jag bara måste ta de chanser som finns! Bara bara måste!
Efter det här semestern med familjen så har jag verkligen förstått att det finns så mkt mer där ute än Sunne.
Nu lever jag mitt liv prexis som jag levde det för ett årsen..
Jag kämpar med vikten, umgås med mina vänner, har ett jobb som jag tjänar pisd på... Allt går om&om igen.Missfröstå mig r'ätt, jag älskar alla jag har i mitt liv, jag älskar mina lägenhet, jag älskar mitt jobb och arbetskamrater...
MEN, det har blivit alldeles för enformigt. Och eftersom jag inte har någon pojkvän, så måste jag passa på att leva livet som faktiskt finns utanför sunne. För detta driver mig till vansinne snart.
Den 11/8 drar jag och Mli ner till Alanya i en vecka. Det kommer bli så fgruktansvärt underbar! Kommr aldrig kunna slå min familjesemester i Alanya.. Men detta kommer ju bli annorlunda.
Iaf, så enär jag kommit tillbaka ska jag lägga all tid och energi på att finna ett annat jobb någon annanstans. Måste jag, så flyttar jag.. That's it.
Känner mig så instängd på något vis som jag aldrig känt mig förut.
Men ändå så är jag så lycklig.. Fattar ni?
Måstye komma längre i mitt liv.
Vart är jag om 3 år om jag inte gör något nu?
Ja, antagligen kvar på mitt nuvarande arbete.. lågavlönad och singel... as always.
Nåväl.. Allt kunde vara värre, som alltid. :)